I mitt fall gäller det håret.

Är jag svartfärgad för stunden,så drömmer jag om silverblonderade frippor.

När jag väl är blondin,så är brunetternas mystik det jag finner mest attraktivt.

MEN det finns en sak med hår,som jag aldrig kan få.

En Man.(läs inte man som i manlig person,utan hårman,som lejonen har:)

En sån där frilla som kan tuperas coolt rocknrolligt och stannar kvar.

Uppsättningar kan improviseras fram.

Mitt hår är glansigt. Även när jag knullruffsigt låtit bli att kamma håret,så är det ändå mjukt.

Jag glor på bilder av Brigitte Bardots hårsvall och förutom att hon var en otroligt vacker kvinna i övrigt,så sitter jag och önskar mig detta stora hår.

Detta virrvarr av lockar.

 

Säkerligen hade denna franska femme fatale sina bad hair days.

Hon led säkerligen av virvlar och känslan av att alltid ha saltvatten i håret.

Men ändå.

Jamen kolla.