Alma Mater
PUBLICERAT: 2010-07-06 // 21:25:50
UNDER: Allmänt
Våren jag skulle gå ut nian och då högstadiet skulle vara mållinjen för grundskoleåren hade jag lånat på mig massor med pappas vinylskivor
Bowie,Led Zeppelin,Ten Years After,Television,Blue Oyster Cult och Alice Cooper bland annat
Jag satt i Avestas stökigaste tonårsrum(jag tror fan jag talar sanning där!) bland drivor med parfymer, nedklottrade skrivböcker, ännu mer nedklottrade dagböcker,slitna jeans,söndermosade mumsmumskartonger(intern grej)och spelade vinyler och hade(vad jag upplevde då) existentiell ångest över den separationen som 9:ans utgång skulle innebära..
Jag kan inte säga att vi hade världens bästa klass,verkligen inte,och inte heller att jag kände separation över att lämna skolan vi gått i nio år,utan det var mer det faktum att nu började Det Egna Fria Valet-det där som kallades livet med stort L.
Ingen skollag skulle bestämma över mig längre att jag var TVUNGEN att fortsätta mina studier..
Det var nu freakin upp till mig
Och det skrämde livet ur mig,gosse,det gjorde det verkligen!
Kanske har jag alltid varit så;mer beroende av trygghet än vad jag klarar av att erkänna
En feg hare i uppkäftig hundkostym-skäller mer än jag biter..
Inte vet jag-det är säkert så.
Jag gav nog intrycket av att ha skinn på näsan och veta vad jag ville,men under denna lilla kaxiga blonda yta så satt en livrädd tös och bet på naglarna
Där jämngamla sökte efter friheten att nu själva få erövra världen,så önskade jag bara en säker,hemlig flyktväg till något familiärt och säkert,något jag visste skulle finnas där om jag föll då jag skulle prova vuxenlivets alltför stora pumps
Denna lilla låt jag ska spela för er;denna hela skivan iofs( en sliten Schools Out som pappa hade köpt i början av sjuttiotalet) men mest denna lilla sötnos-spelades nonstop i min stereo från Mars sen över skolavslutningen,hela sommaren och slutligen så tror jag att det ivriga repeterandet slutade vid skolstart i Augusti(woooo,gymnasiet--scary)
Jag har svårt att idag förstå hur jag faktiskt stod på Åvestadalsskolans asfalterade skolgård och grät över att nian var över
Jag minns i samma veva hur oskuldsfullt men samtidigt väldigt uppkäftigt jag denna examensmorgon satte på ett töntigt seriefigursplåster på mitt ena knä,som för att markera för alla andra och mig själv,jag är fan inte en gnutta vuxen än
Kommentarer
Trackback