Jag kan inte låtsas
Självklart är det tristess som är det ordet som bäst beskriver min vardagssituation
Ett tradigt tjatande..Dagarna flyter in i varandra för att inget nytt sker
Att vara sjuk och sjukskriven är väl inte det mest kreativa man kan göra av sina dagar..
Sovrumsväggar omger mig 80% av tiden.
Det är rätt tråkigt ja:)
Men jag är inte en sådan som lägger mig ned och bara tycker allt är piss-apa
Det handlar om saker jag INTE KAN PÅVERKA, så rent naturligt för mig så blir det saker jag låter bero
Jag kan inte tvinga min kropp att må bättre,ok,så är det.
Jag kan egentligen inte påverka situationen något ALLS(förutom att vila,sova,vila,sova)
Så varför ska jag då deppa galet ihop för när jag inte kan styra/kontrollera denna sits?
Jag säger inte att alla ska göra som jag gör,men jag är en alltför galen optimist för att inte veta att efter regn kommer solsken och efter solsken kan regn åter komma.
Allt är cykler,cirklar som startas och slutförs
Och mitt i allt detta,pågår våra liv.
Mitt liv just nu är ett mosigt,osminkat ansikte som kräks alltför ofta,lever på frukt och rostmackor och blir trött av att bara vara på ett läkarbesök..
Det är EN SIDA av det hela.
Den andra sidan är att jag går runt och småler för magen växer..risken för missfall minskar i och med detta "Hyperemesis Gravidarum"
Jag har en toppen barnmorska,vi har precis flyttat till vårat drömhus som har den vackra älven utanför altanen,småfåglar i trädgården och fruktträd som blommar vackert, och pojkvännen är som gjord,efter mall, för att ta hand om gravida Lina...
Mina vänner stöttar,min familj och Carls familj är underbar,solen skiner och jag har en bra bok jag börjat läsa
Så varför,varför ska jag välja 100% fokus på det pissiga i mitt liv?
Jag orkar iallafall inte det.