Minns något som aldrig blev

PUBLICERAT: 2011-02-24 // 17:05:38 UNDER: Allmänt

Jag tänker väldigt sällan på att jag gjort en abort

Kanske är det för att jag verkligen inte ville bli mamma då,men barnet ville jag ha(låter det skumt?!)och inte med den personen som pappa.

Usch nej..

Jag blev gravid FAST jag åt piller, och hade jag valt att behålla det,så hade jag haft en 15-åring nu vilket känns skumt att ens föreställa sig...

Är dock väldigt glad att jag gjorde det valet-av en tusen anledningar för jag hade fel partner och det var helt fel tidpunkt,av fel anledning skulle denna lilla människa kommit till och tyvärr(detta låter egoistiskt)bara trasslat till det ännu mer.

För jag var en trasselLina då,med hemskt mycket rädslor, jobbig panikångest som jag försökte dölja,destruktivt till-och-från förhållande,dumma minnen som kom upp från min barndom och jag var alltför duktig på att nedvärdera mig själv genom ord och vaneföreställningar.

Jag var inte ett dugg klar med mig och min egen utveckling som behövdes för mig,innan jag blev mamma,för ångra mig har jag aldrig gjort.

(eller jo,natten efter,då låg jag vaken och grät och gång på gång bad om ursäkt till detta lilla liv som aldrig var önskat och så blev bortvalt innan det ens fick födas,jag försökte be om ursäkt då jag kände mig som en mördare som förstört något så oskuldsfullt)

Det känns tyvärr ändå hemskt att någonstans så finns en själ som aldrig fick komma till världen.

Fast jag hoppas att det barnets själ fick komma till någon annan,någon som hade den styrka och mognad som jag saknade då och som kunde ge barnet allt det,som ett barn faktiskt förtjänar..

Jessica

Ja fy, måste vara fruktansvärt, speciellt nu sen man fått barn så känns det som en otroligt jobbig sak att genomgå, tror man måste påminna sig om att det faktiskt inte är ett "barn" man tar bort utan bara en liten ...ja vad det nu är om man gör det tidigt, o inte tänka på vem det skulle blivit, o kanske är det samma själ som är i Ludde för den ville så gärna komma till just er? O hade du inte gjort den då så hade ju Ludde inte funnits ist. Typ.

Linnea

Jag kan ibland tänka "var mitt barn en flicka eller pojke", och det känns som en förbjuden tanke :s, vet inte varför.

Jenny

Detta är så svårt!

Jag har aldrig genomgått någon abort men det var nära en gång för snart tretton år sedan... det blev en Emelie istället.



Jag tycker inte att man ska sätta barn till världen om man känner att man inte kan ge barnet det man skulle vilja ge det och så var det ju för dig!

Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara och vilka tankar som skulle fylla ens sinne med funderingar med jämna mellanrum, speciellt efter att man fått ett nytt barn. Jag tror mig veta att dessa tankar är normala och sunda, det vore väldigt okänsligt att inte tänka på det i balnd.

Kram <3

Marie

Det finns en mening med allt <3

Hannis

Man ska inte tänka så..tänk att det var rätt beslut just då.Och inte fundra på vad som kunde ha blivit eller hur ditt liv skulle ha sett ut.. Man gör sina val och dom är rätt för stunden. Sen tror jag att det tyvärr är så tabu att göra en abort att man många gånger får skuldkänslor bara av det.

Lina

Lina, du tog rätt beslut då! Det var inte ett BARN du valde bort. Det var.. hm.. en liten "grej" som kunde göra ditt liv sämre. Låter dumt o säga så, men det är ju sant. Femton år. Inte funnit sej själv. I ett dåligt förhållande. Nä, det hade inte varit sjysst. Inte mot dej o inte mot "barnet".



Jag har också gjort abort. Var utan jobb, var en riktig festtjej som var i ett förhållande med en missbrukare men tog chansen att vara otrogen när tillfälle gavs. VA BRA det låter :( nä, men det var sant.. Den personen har ju suttit på kåken nu. Tänk va "roligt" för barnet att inte träffa pappa som sitter på kåken då.. Nää.. usch! Vi gjorde rätt beslut!



.. Men jag håller med. Nu när man är mamma kommer det där förflutna upp i tankarna.