Nervvrak hela bunten
PUBLICERAT: 2011-10-17 // 10:04:10
UNDER: Allmänt
Jag ser mig som optimist,problemlösare,livsnjutare och glad.
Ni vet..Både ni som känner mig som BloggLina och ni som känner mig IRL ser väl inte mig som en butterkaka eller tjuris,right?
Men detta utesluter ju inte att jag har rädslor,orosmoment i min tillvaro,saker som gör mig mer osäker och perioder med mer eller mindre oro för ovetskap om framtid.
Dessa "negativa" sidor,kan även ha något positivt med sig.
Oro skapar ofta analys,vilket ofta(inte alltid,oh no)ger insikt om sig själv,beteenden och andra.
Rädslor ger mig möjlighet att göra om dessa negativa triggerpunkter till något harmlöst.
Saker som gör mig osäker får mig ofta att fundera om det är mig det egentligen är fel på,eller vart felet sitter.
Är jag som tex senaste månaderna orolig över att vara för tjock,ska jag då försöka göra något åt detta,eller acceptera faktum att jag just fött barn,gick upp 37 kilo under graviditet och älskar grädde mer än quinoa?
Och så dessa påfrestande perioder,dessa faser,cykler då framtiden känns lika olustig som att gå in i en mörk tunnel..
Man vrider och vänder på en tanke,men det är utan lösning att få.
Jag vet ju,har vid 34 års ålder gjort detta om och om,att efter regn kommer solsken,efter smärta kommer lugn,efter sorg kommer glädje,efter död kommer födelse och så rullar det på.
Jag är inte den första människan att inte veta vad som kommer bakom nästa hörn,jag är inte den sista heller.
Det som är skrämmande och olyckligt just idag,kanske är det som får dig att hoppa,skratta,leva imorgon.
Klart jag tror att en del av oss människor SKA känna någon slags olustkänsla för det okända,för annars skulle alla här i världen hoppa bungyjump nakna,campa i berg utan tält,sovsäck eller gasolkök och äta spindlar till frukost,och hur skulle det se ut om alla var orädda daredevils?
*ler*
En förändring är inte per automatik en försämring.
Något som försvinner,kanske ersätts av något du hellre önskar eller behöver.
Något som ändrar form,behöver inte tappa sin skönhet.
Att våga känna ro och tillit till livet är skitsvårt,men något vi alla måste göra.
Annars så blir vi nervvrak hela bunten.
Ni vet..Både ni som känner mig som BloggLina och ni som känner mig IRL ser väl inte mig som en butterkaka eller tjuris,right?
Men detta utesluter ju inte att jag har rädslor,orosmoment i min tillvaro,saker som gör mig mer osäker och perioder med mer eller mindre oro för ovetskap om framtid.
Dessa "negativa" sidor,kan även ha något positivt med sig.
Oro skapar ofta analys,vilket ofta(inte alltid,oh no)ger insikt om sig själv,beteenden och andra.
Rädslor ger mig möjlighet att göra om dessa negativa triggerpunkter till något harmlöst.
Saker som gör mig osäker får mig ofta att fundera om det är mig det egentligen är fel på,eller vart felet sitter.
Är jag som tex senaste månaderna orolig över att vara för tjock,ska jag då försöka göra något åt detta,eller acceptera faktum att jag just fött barn,gick upp 37 kilo under graviditet och älskar grädde mer än quinoa?
Och så dessa påfrestande perioder,dessa faser,cykler då framtiden känns lika olustig som att gå in i en mörk tunnel..
Man vrider och vänder på en tanke,men det är utan lösning att få.
Jag vet ju,har vid 34 års ålder gjort detta om och om,att efter regn kommer solsken,efter smärta kommer lugn,efter sorg kommer glädje,efter död kommer födelse och så rullar det på.
Jag är inte den första människan att inte veta vad som kommer bakom nästa hörn,jag är inte den sista heller.
Det som är skrämmande och olyckligt just idag,kanske är det som får dig att hoppa,skratta,leva imorgon.
Klart jag tror att en del av oss människor SKA känna någon slags olustkänsla för det okända,för annars skulle alla här i världen hoppa bungyjump nakna,campa i berg utan tält,sovsäck eller gasolkök och äta spindlar till frukost,och hur skulle det se ut om alla var orädda daredevils?
*ler*
En förändring är inte per automatik en försämring.
Något som försvinner,kanske ersätts av något du hellre önskar eller behöver.
Något som ändrar form,behöver inte tappa sin skönhet.
Att våga känna ro och tillit till livet är skitsvårt,men något vi alla måste göra.
Annars så blir vi nervvrak hela bunten.
Kommentarer
Trackback