Vill bara förklara mitt senaste inlägg från igår kväll.
Jag tror många vet hur mitt tänk fungerar men jag vill inte trampa på tår i onödan.
Föräldrars tår är extra ömma tror jag eftersom man gör allt för sina älskade ungar !

Man kan inte vara ett praktexemplar till förebild all the time..
Se på alla politiker som felar och fular och ändå känner folk tilltro att deras människor ska kunna bestämma över våra liv.
En förälder ska kunna göra fel,missar,ha sämre dagar och sidor som trivs bättre i kvällsdunkel.
Vi är enbart människor.
Det jag menade var att ska man propsa på hur viktigt det är vad man säger till barnen att dom ÄR och vad dom ska KÄNNA så kanske man först ska göra rent i egen farstu.
Vill man att ett barn ska ha en trygg grund utan massor med självtvivel så tror jag ord inte är det viktigaste.
Klart man kan säga till ett barn att det ska tro på sig själv,men att själv tro på sig själv lovar nog mer.
"Gör som jag säger,inte som jag gör" tror jag tyvärr är vanligare än man vill.
Vi är flockmänniskor och lär oss genom att göra efter.

Ett dåligt självförtroende eller självkänsla är inget man rår för och man ska ju aldrig låtsas vara eller känna något man inte är eller gör,men jobbar man med sina sämre sidor och visar för ett barn att man försöker vara lugnare,starkare,snällare etc så förstås det lättare att man får vara liten,men i ett försök att bli stor.