1993 så gick jag första året i gymnasiet,tog bussen till en ny skola och var coolast i världen(nej så klart inte.Ingen som går första året i gymnasiet i en ny skola tycker nog att han/hon är coolast.Tvärs-fucking-om).
Jag hade blont,kort hår klippt i nån hemsk frisyr,för korta jeans,flanellskjortor,farfarströjor,trasiga sticktröjor och konstiga sjalar.
Yes,jag var estet och det var grungetider...
Jag lyssnade själv mest på Beatles, The Cure,Depeche Mode och en del på gammal Eva Dahlgren,var kär i mången kille som antingen hade mellanblonda lockar eller en rynka mellan ögonbrynen och som garanterat aldrig skulle prata med en sån som mig,ever.
Jag skrev hundratals sidor med dagbok,skolkade massor,hade sony discman i öronen,bet på naglarna,drack vin eller sprit i Avesta Parken på helgerna,alkohol som vi tvingat någon alkoholiserad man eller äldre kille att köpa ut och jag älskade redan då parfymer.



1993 hade jag en parfym som hette Lyra,och den har jag aldrig sett sen dess,bara på bild.
Tills nu.
Vännen,min vapendragare och den som känt mig allra längst,högst,lågst hade genom nån internet-parfymsida funnit 5 ml av denna Lyra och jag fick den i birthdaygift/x-mas gift.
Som en mer sandelträ-doftande Shalimar så kn*llar den nästan med min hud efter bara en halvtimme.
Jag ryser,fnissar åt min art deco inspirerade flaska och blir tonåring igen,drar i tanken på mig mina Dr Martens,tänder Black Opium-rökelsen,ritar några hjärtan i en trasig skrivbok och tänker på den där killen med mellanblonda lockar och rynka mellan ögonen som garanterat pratar med mig.Varje dag.
Tack vännen C.