Kvart över 10 så började ryggen strejka så då "fick jag lov"(Guuuud va tragiskt va?att en småbarnsmamma fick sova till efter 10 haha)att börja dagen.

Så sen dess så har jag hunnit med att slå i en tå,fylla tvätt och diskmaskinen,tittat på fläckar av uthällt schampoo i duschen,gjort rent toalett,plockat under saker och blödit näsblod samt droppat blod på min sons huvud...

Ja,det sista kändes högst bisarrt men tydligen så började jag blöda näsblod när jag vaknade och upptäckte det när jag hade Ludde i min famn.

Bloddroppar mot hans nästan vita hår och hud känns otäckt att se.

När det väl sker olyckor så är jag lugn,men som förälder kommer man nog aldrig bli van med att se blod och sitt barn tillsammans...

Det var längesen jag drack dagens första kopp kaffe vid den här tidpunkten..