Vaknar morgonen efter ett kort men kraftigt migränanfall.

Anfall låter mer som om det skulle höra hemma bland kramper och epilepsi,men anfall är det.

Jag blir attackerad,kan inte försvara mig,det är bara att lägga ned vapen,krypa till fiendens fötter,erkänna sig besegrad och försöka sova sig igenom detta.

 

Vaknar iaf denna morgon,med pensionärsknakande leder,stel nacke,öm hud och knappt sovit för snarkande son(täppt näsa)och nattvandrande man.

Jag är knappt hel.

Drömt mardrömmar om konstiga festivalbesök som slutar med misshandel och en man som plötsligt blir kär i en avlägsen väninna...

Hatar att såna drömmar ligger under huden resten av dagen,som en blodsugande igel som bara pumpar ur allt sunt förnuft och påminner om hur taffligt liten man är när det undermedvetna kan skada det egna självet så..

 

Har nu duschat,vet ej om jag orkar mejka mig då sonen lika gärna kan vara sjuk idag och det kan bli vab.

Nåväl.

Kaffe behövs.

Ord är bara ord,idag blev orden enbart och enkom nonsens.

 

kyss på er