Shit vad jag brukade hata grejer som man var tvungen att göra..

 

Ja inte sånt som att ta en dusch ,laga mat eller gå till jobbet utan mer skicka in papper..svara på grejer från företag eller myndigheter..

Kryssa i,bocka av,sända in..

Ofta blev det bara liggande i en växande hög;en tyst protest mot att behöva göra detta tråkiga.

Även en tyst protest mot mig själv kan jag tycka nu  i efterhand eftersom det bara var jag själv som blev lidande av denna vardags-nonchalans.

 

Jag kan vara obstinat i regel då jag inte förstår syftet med tillsägelsen/efterfrågan av information.

Privat.

På jobbet tar jag mer än gärna order och ifrågasätter sällan eller aldrig nya rutiner OM de inte är helt jävla vansinnes-bananas-magkänslan vägrar eftersom jag vill vara och är en anställd som dels ser till företags bästa och dessutom vill tro att min chef/mina chefer vet vilken information/arbetsuppgifter jag ska ha.

Men privat är jag mer en dryg,ifrågasättande mula i människokläder.

 

Nu för tiden i livet skickar jag iväg dessa papper,kryssar i, till och med postar rätt fort för jag är inte 13 fnissande tuggummipops-vintrar i skallen längre och vet att samhället funkar så här,hur jävla dammolnstråkigt det än verkar.

Vi lever i ett väldigt byråkratiskt samhälle och japp,vi vill ha din namnteckning 3 ggr längst ned på samtliga 3 dokumenten.Bevittnat:)

 

Men ja,det kliar i min expressionistiska Lina-själ.