Det var en sorgsenhet förut

Innan jag förstod att det ändå bara var död

Innan senorna drog åt under huden,tvingade trötta muskler att orka mera,hinna fram,ruska av sura svettdroppar som flög runt mig som barn avkastade en karusell,flåsande mellan sammanpressande käkkramper greppa sanningens vitögdade man runt strupen enbart för att inse att det ändå bara var död

Jag orkar inte byta skinn för att passa in i en flock där jag är ingen

Jag vägrar vara ett "nej" där det förväntas när allting i mig sjunger lovsånger till att vara ett "Ja"