Ligger i sängen,oduschad,trött,ont i muskler.
Men mest gör det ont i nåt snedtak i hjärtat.
Sonen är sjuk IGEN.
Ja,han har feber ofta.
Ja,han får lätt förkylningar.
Och ja,vi har kollat upp det.
Jag tror de flesta vill väl med sina ord men när man hört detta om och om igen så känns det inte som välvilja utan som att man bara håller sitt eget försvarstal..
Vissa är mer sjuka än andra.
Så fucking orättvist är det.
Eller vadå orättvist,han får bara lätt feber?Det är ingen dödlig sjukdom eller något vi dagligen måste medicinera bort.
Men ändå.
Dåligt samvete och oro ligger sked med otillräcklighet och rastlöshet.
Och så den kisslåga lönen då..Klart det blir så när det är VAB SÅÅÅÅ ofta.
Nä.
Nu orkar jag inte gnälla mer.
Jag ligger i sängen,Brevid världens finaste kille.
Som det visslar om när han andas för han är så täppt.
Det kunde varit värre.
Tusen och åter tusen resor värre.
En förkylning går snart över.